Metod och källor

Undervattensoptik och uppmätt visuell fysiologi hos fisk: vilken betesfärg en viss art faktiskt kan se på ett visst djup, i ett visst vatten, och på vilket avstånd. Varje siffra har en källa.

Läs det här innan du litar på en siffra

Appen modellerar fysiken hos ljus och kontrast under vattnet. Den modellerar inte fiskens beteende och kan inte lova dig napp. Det den säger är hur mycket ett bete sticker ut mot vattnet – en verklig, mätbar storhet, och den som avgör om fisken över huvud taget kan skilja ditt bete från bakgrunden.

Metod

Jerlovs optiska vattentyper och en CDOM/sediment/klorofyllmodell för sötvatten; Lambert-Beer ner genom vattenpelaren; kontrasttransmittans enligt Duntley (1963) inklusive bakåtspritt slöjljus; synpigmentmallar enligt Govardovskii (2000) utifrån uppmätta lambda-max hos tapparna; visuell räckvidd enligt Aksnes & Utne (1997).

Vad det här vattnet släpper igenom

K_d är den diffusa attenueringen av ljuset på väg ner; c är strålattenueringen längs siktlinjen. Att blanda ihop dem är det klassiska felet inom fältet.

Uppmätt på den här arten

Direkt mikrospektrofotometri, ERG eller beteendemätt spektral känslighet för den här arten.

Uppmätt på en nära släkting

Ingen mätning finns för den här arten. Tapparnas toppvärden kommer från en släktfrände med samma födoekologi.

Uppmätt inom samma familj

Ingen mätning finns för den här arten. Tapparnas toppvärden är ett substitut på familjenivå – tillförlitligt för vilken ände av spektrumet som gäller, inte för att finrangordna.

Inga spektraldata finns – uppskattat

Inga direkta spektraldata gick att hitta. Tapparnas toppvärden är uppskattade utifrån habitat och släktskap, inte uppmätta. Lita mycket mer på resultaten för vatten och djup än på färgordningen.

UV går inte att visa

Arten har en UV-tapp, och en mobilskärm kan inte sända ut ultraviolett ljus. UV-kanalen ritas i en deklarerad falsk färg. Notera också att UV absorberas snabbt under vattnet och är borta inom centimetrar i humusbrunt vatten.

Källor

Öppna kalkylatorn