På vilket djup försvinner rött under vattnet?
Rött är borta redan på de första metrarna i klart vatten. I en humusbrun sjö är det blått som slocknar först, och rött som når längst. Vilket håll det går åt beror helt på vattnet du står i.
Vad det här vattnet släpper igenom
Rött ljus är nere på 1 % av sin styrka vid ytan någonstans mellan 1.2 m och 11 m, helt beroende på vattnet: 11 m i det klaraste havet, 1.2 m i översvämningsvatten. Men den absoluta räckvidden är den mindre användbara halvan av svaret. Det som betyder något är vilken färg som klarar sig bäst, och där vänder allt: våglängden som når längst är omkring 470 nm – blågrönt – i klart hav, och omkring 680 nm – djupt rött – i en humusbrun sjö, eftersom löst organiskt material absorberar korta våglängder hårdast. I humusbrunt vatten är rött färgen som vinner, tvärtemot det vanliga rådet.
Vilken färg på ljuset når djupast?
Omkring 470 nm i klart havsvatten och omkring 680 nm i en humusbrun sjö – blågrönt i det ena, djupt rött i det andra, räknat ur vattnets egen absorption i stället för avläst ur ett diagram. Det finns inget enda svar, och ett diagram som ger ett beskriver ett vatten det aldrig namngav.
Vilken betesfärg ska jag använda i grumligt vatten?
Det beror på åt vilket håll fisken tittar, och därför motsäger de populära råden varandra. Tittar den åt sidan eller nedåt vinner ljusstyrkan, och chartreuse eller vitt sticker ut. Tittar den uppåt mot ytan kan ingenting vara ljusare än himlen, så bara en mörk siluett skapar kontrast – och det är därför svart och blått också ”alltid ger fisk” i grumligt vatten. Båda lägren har rätt, fast om olika geometrier.
Spelar betets färg någon roll?
Den spelar roll för om fisken alls kan upptäcka betet, vilket är ett smalare påstående än de flesta råd gör. Sajten räknar ut kontrasten mellan betet och vattnet bakom det, och avståndet där kontrasten stiger över artens detektionströskel. Den kan inte säga om fisken hugger: det är beteende, och ingen optisk modell förutsäger det.
Källor
- Pope & Fry (1997). Applied Optics 36(33), 8710–8723.
- Govardovskii et al. (2000). Visual Neuroscience 17, 509–528.
- Aksnes & Utne (1997). Sarsia 82, 137–147.